Bra kortroman skriven 1845, som sedermera blev ombearbetad till det lite mer kända operalibrettot. Även om berättelsen om den stormande zigenskan Carmen i sig är bra tycker jag att den största behållningen är att få resa tillbaka i tiden. Det är njutning att få ta del av små, tidstypiska detaljer; som att huvudpersonen i en ”fransk gest” slänger sin cigarr när en kvinna närmar sig för att inte röken ska besvära henne eller att adliga förunnas rätten att avrättas medelst garrottering istället för hängning. Lärde mig även tre nya ord: dusör, dryckespengar eller dricks, grisett, fattig ung (arbetar)kvinna med älskare från konstnärs- eller akademikerkretsar särsk. förr i Paris (histor.) (källa NE) och corregidor, en slags spansk borgmästare. Fast de är väl rättare sagt nya för mig, inte för det svenska språket.En parentes är att novellan jag läste innehöll tre kapitel. 1846 gavs Carmen ut igen med ett fjärde kapitel som inte hör till berättelsen utan snarare tar upp romernas seder, bruk och språk. Enligt engelska Wikipedia tycker någon att etymologin i den sista delen är ”extremt suspekt”. Slutparentes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar