Prosa- och essäsamlingen Campo Santo bjuder på en djupdykning i Sebalds smärtpunkter som i många fall handlar om Tyskland under efterkrigstiden. Det handlar om städer som förändrats i grunden av bombningarna men framförallt om tyskarnas oförmåga att tala om vad som skett, något som också gjorde att Sebald levde i självvald exil i England hela sitt vuxna liv. Mitten av boken tyngs enligt mig av lite väl akademiska texter för att det ska vara riktigt njutbart att läsa. Men runtomkring finns guldkorn som rör sig i Sebalds typiskt essäaktiga stil. Campo Santo är alltså inget för nybörjare; läs då hellre något ur Dikt, prosa, essä.