Sigitas Parulskis – Tre sekunder himmel

Inför min första utlandsresa på ett par år lyckades jag få tag på ett exemplar av Tre sekunder himmel av Sigitas Parulskis – en rå och stundtals vacker berättelse om militärtjänstgöringen i den forna Sovjetstaten. Läsningen och livets kalender föll sig så väl att jag kunde läsa min första litauiska roman medan jag befann mig i Vilnius. På Literatų gatvė i Gamla stan har konstnärer satt upp plaketter som alla refererar till författare från olika delar av världen. Av en händelse fick jag syn på Parulskis’ tillägnade relief och kunde därmed ta ett foto med min medhavda bok.

#TBT

Fredrik Vanek om Paradiset av Abdulrazak Gurnah. Grattis.

Jag drömmer månen och jag drömmer mina ögon som ser månen.

 Borges III: Descartes, s. 418

Jorge Luis Borges – III: 1971–1986

[...] boken är en förlängning av minnet och fantasin.

    Ur Boken, s. 346

Det tog mig tre månader att läsa den tredje och sista delen i Tranans gedigna samling av Jorge Luis Borges texter. Vissa av texterna har jag under årens lopp kommit att utforska både två och tre gånger. Det var även de delarna som var mest spännande att läsa. Om det har att göra med mitt minne eller om det snarare beror på fantasin i berättelserna, låter jag vara osagt. Eller oskrivet.

Utanför sprider slätten ut miltals med damm och drömmar. 

    Ur Femton mynt, s. 161

W.G. Sebald – Campo Santo

Prosa- och essäsamlingen Campo Santo bjuder på en djupdykning i Sebalds smärtpunkter som i många fall handlar om Tyskland under efterkrigstiden. Det handlar om städer som förändrats i grunden av bombningarna men framförallt om tyskarnas oförmåga att tala om vad som skett, något som också gjorde att Sebald levde i självvald exil i England hela sitt vuxna liv. Mitten av boken tyngs enligt mig av lite väl akademiska texter för att det ska vara riktigt njutbart att läsa. Men runtomkring finns guldkorn som rör sig i Sebalds typiskt essäaktiga stil. Campo Santo är alltså inget för nybörjare; läs då hellre något ur Dikt, prosa, essä.

Alberto Manguel – Dagar med Borges

En blind man går in på en bar. ”Jag drömde om den här platsen”, säger han till bartendern, ”men i drömmen var det ett bibliotek med oändligt många hyllor där ni var bibliotekarie.” I den bortre änden av disken tittar chefen upp från bokföringen och söker sin kollegas blick för att däri se om situationen kräver ett ingripande från högre makter. Hon får en knappt tydbar huvudskakning till svar. ”I min dröm för vi detta samtal, du är berusad och jag har ännu inte vaknat”, svarar bibliotekarien.