Hade jag fått välja hade jag kanske läst någon annan av Pamuks mer hyllade böcker. Men det var den här som gallrats på mitt bibliotek och således hamnat hemma hos mig. Liksom Carmen var Den vita borgen en bok som jag verkligen inte suktat efter att läsa men som ändå fick hänga med på semestern av den enkla anledning att den skulle få utgöra eventuell ballast om väskan blev för tung på vägen hem. Nu har det visat sig att det enda jag köpt är ett par jättesmå badbyxor och en flortunn fjärrkontroll till kameran, böckerna har därmed klarat sig.
Berättelsen handlar om en upptäcktsresande venetianare som tillfångatas ute till havs och hamnar i 1600-talets Istanbul. Där blir han slav hos en vetgirig vetenskapsman som vill lära sig allt den unge italienaren vet. Boken är i det närmaste en psykologisk betraktelse över dessa två personers relation till varandra. Jag märkte att jag blev lite trött på historien eftersom ingen av de två huvudpersonerna är särskilt trevliga. De är egoistiska och snudd på barnsliga ibland; på det hela rätt osympatiska. Detta gjorde i sin tur att jag inte ville ha med dem att göra, de blev påfrestande att läsa om. Man kan väl säga att Pamuk lyckats förmedla något i och med detta. Men det fanns kanske en anledning till att boken blev utgallrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar