Jag läste en intervju på nätet med den då nyligen framlidne Rammellzee. Rapparen/konstnären hade en mycket märklig framtoning och det låg något schizofrent över hela hans språkbruk. Intervjuaren var en viss Dave Tompkins, skribent för bland annat Vibe, The Village Voice, The Beliver och Wax Poetics. Tompkins och Rammellzee hade träffats tidigare då författaren samlade in stoff och intervjusvar till sin kommande bok. En bok om vocodern – maskinen som omsätter rösten till robotliknande ljud. Jag blev nyfiken och önskade mig How to Wreck a Nice Beach i julklapp när den kom. Trots alla dess illustrationer och fotografier tog den förvånansvärt lång tid att läsa. Detta berodde på två saker: 1) den ger hundratals ingångar till ny musik som jag i princip var tvungen att leta upp och provlyssna medan jag läste, 2) den är rätt märkligt skriven; sprängfylld av kulturella referenser, smärtsamt detaljrik fakta och historia samt mystiska allegorier. I grund och botten kan jag tycka att detta är en bok för redan invigda. För den som inte är lika djupt insatt som skribenten är det stundtals lite kryptisk journalistik. Men det är bokens avigsida. Vad som däremot talar för en genomläsning av boken är följande: efter att ha läst boken vet jag allt som finns att veta om vocodern (och dess gelikar) från dess militära ursprung till dess inverkan på musiken, jag har fått en hel del musiktips i ett flertal genrer (mest såna jag gillar), jag har fått läsa ännu mer om Rammellzee och jag har fått reda på exakt vem det är som säger ”Ahh, this stuff is really fresh!” Jag ska inte avslöja något, men det är varken Beside eller Fab Five Freddy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar