Fiskbensmönstrat parkettgolv
Medan jag bäst var sysselsatt med Bolaños mastodontverk plöjde min hustru fem titlar under samma period. Semesterns böcker tog helt enkelt slut och en dag i ett av Bangkoks alla köpcenter tog hon en vända inom Kinokuiya – en bokaffärskedja med japanskt ursprung. Samtidigt strosade jag och pojken igenom samma köpcenters leksaksavdelning. En helt tokig labyrint av allt man kan tänka sig. Ljudnivån var konstant påtaglig inne på gallerian, men längst inne bland leksakerna eskalerade det och en arkadhall öppnade upp sig. En liten flicka åkte runt på ett leksakståg, maskiner blinkade och tjöt, två thailändare mötte varandra i en Guitar Hero-duell. En parentes inom parentesen är att jag på ett annat köpcenter såg ett arkadspel där skalbaggar slogs mot varandra. Mycket av leksakerna var hämtade ur japansk populärkultur och i en sektion av affären såg jag Rilakkuma visas på en teveskärm. Jag slogs av hur gulligt tecknat det var och ville genast överösa vårt barn med japanska leksaker. På Wikipedia står det bland annat att läsa: ”Rilakkuma is popular for Christmas gifts,as some persons get Rilakkuma.Rilakkuma is so popular due to gift giving,because Rilakkuma is described as ’cute’.” Ett exempel på att världens största uppslagsverk kanske inte alltid är så himla bra. Det blev inga leksaker den gången men frugan kom ut med en bok i handen. Det blev Téa Obrehts The Tiger’s Wife. Hade aldrig hört talas om henne. Läste den när jag väl var klar med de andra böckerna. Den utspelar sig i Balkan och har kanske lite för många sidospår för att hålla en engagerad hela tiden. Men stundvis är den riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar