Athena Farrokhzad – Vitsvit

Satt vid datorn när de nominerade till Augustpriset presenterades. Bara Jonas Thentes beskrivning av omslaget till Vitsvit; ”[…] ett spegelaktigt skikt, som gör att det första läsaren möter är sitt eget suddiga ansikte”, fick mig att vilja titta närmare på Athena Farrokhzads bok.

Jag är ingen direkt vän av lyrik, ofta upplever jag att den är alldeles för främmande och abstrakt för att jag ska ha någon behållning av den. Men när jag ändå stod och höll i de skimrande pärmarna kunde jag likväl passa på att ge den en sida. Boken inleddes:

Min familj anlände hit i en marxistisk idétradion 

Min mor fyllde genast huset med prydnadstomtar

Vägde plastgranens för- och nackdelar mot varandra

som om problemet vore hennes 

På dagarna skiljde hon mellan och långa korta vokaler

som om ljuden som kom ur hennes mun

kunde tvätta olivoljan ur huden 

Min mor lät blekmedlet rinna genom syntaxen

På andra sidan skiljetecknet blev hennes stavelser vitare

än en norrländsk vinter 

Min mor byggde oss en framtid av livskvantitet

I förortsvillans källarförråd radade hon upp konservburkar

som inför ett krig 

På kvällarna letade hon recept och skalade potatis

som om det var hennes historia som fanns chiffrerad

i Janssons frestelse 

Tänk att jag sög på de brösten

Tänk att hon stoppade sitt barbari i min mun

Fint språk och intressanta metaforer, tyckte jag. Dessutom ligger frågan om kulturell tillhörighet mig alltid varmt om hjärtat. Boken fick följa med hem och den bjöd mig på en del riktigt vackra rader den kvällen. Kul att en så kompromisslös, smal bok blivit utnämnd till ett så stort pris. Förmodligen kan nomineringen bidra till att fler får upptäcka denna intressanta, lilla diktbok. Den är för närvarande tillfälligt slut på förlaget. Ett gott tecken.

Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen.