Victor Pelevin – The Helmet of Horror

Eftersom jag nästan var klar med min dåvarande bok och vi skulle iväg några dagar packade jag ned den här i väskan. Den var lagom tjock och hade legat i min att-läsa-hög länge nog.

The Helmet of Horror ingår tydligen i en serie där olika författare tolkar olika myter. I den här tar sig en av mina favoriter – Viktor Pelevin – an historien om Theseus och Minotauren. Minotauren är enligt grekisk mytologi labyrintens härskare och försvarare – hälften man hälften tjur. Och visst förekommer det labyrinter och tjurhorn i denna moderna tolkning, men den rymmer så mycket mer. Den börjar med att några karaktärer vaknar upp i varsin cell vars dörrar löper ut i en eller flera labyrinter, naturligtvis minns ingen hur de har hamnat där. Jag ska inte spoliera några överraskningar men framförandet av texten är väldigt intressant gjort och berättelsen spänner över drömmar, metafysik och givetvis labyrinter. Pelevin målar upp en märklig värld och när jag väl kommer till sista sidan undrar jag om jag ens begripit vad som hänt. En underlig läsupplevelse minst sagt.

Som dessvärre gick snabbare än tänkt, så jag fick springa ut och köpa en ny bok trots att jag hade min hög med böcker som väntade hemma.

Nicole Krauss – History of Love

Min första bok av Nicole Krauss, och min sista bok för 2011. En vindlande historia om judiska levnadsöden i New York och Polen. En gammal man med en lägenhet full av bråte och en son som inte känner till honom – båda är författare. En flicka som i smyg söker efter en ny make åt sin mamma – den sistnämnda änkefru och översättare. En i stort sett okänd författare i exil som bara gett ut ett verk vid namn History of Love – en bok som på ett eller annat sätt spelat en västentlig roll i samtligas liv. Det hela är skrivet i en mängd olika former, vilket både är lite omtumlande och finurligt. De olika berättarmönstren levandegör de olika karaktärerna men kan också förvirra ibland, kanske mest om man lägger ifrån sig boken ett par dagar. Hursomhelst, bra bok. Titeln lurar inte heller någon, den handlar först och främst om kärlek. Jag ska inte sticka under stol med att vi upptäckte henne genom hennes man Jonathan Safran Foer – författare tillika. Tror det var en bokförsäljare som upplyste oss om deras relation när vi bodde i New York. History of Love påminner faktiskt mycket om Everything Is Illuminated – båda är arbeten som på något sätt känns som personliga studier i ursprung. Blir nog mer Krauss i framtiden.

George Perec – Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger

Vet inte varför jag läste den här konstiga boken. Den är mer ett undersökande av vad litteratur kan vara än något annat, men den var lite smårolig. En beskrivning som kan passa på George Perec i stort kanske. Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger består av korta, oftast skrytsamma hälsningar som alla låter påskina att folk har underbara semestrar. Det är påfallande likt många vänners statusuppdateringar i olika sociala medier där semestern – den självvalda, småexotiska ledigheten – får utgöra den tid på året när man kan unna sig saker, upptäcka nya miljöer och människor och verkligen leva livet till fullo. Det får en att fundera lite över vad vitsen med semestrar och att berätta om dem för sina vänner är. De flesta berättelserna i den lilla boken går i likartade mönster, ibland är det dock en del dråpliga formuleringar som sticker ut. Idén i sig kan också få en att fnissa till med jämna mellanrum.