Mircea Cărtărescu – En lycklig dag i mitt liv

Gav bort den här boken i present till en person som ville läsa Mircea Cărtărescu men tyckte att romanerna verkade för tunga. Jag själv är rätt svårflörtad när det kommer till poesi eftersom den oftast är alldeles för avskalad för att jag ska förstå den. Men ibland är det något som griper tag i mig och får mig att vilja läsa vidare. Inledningen på En lycklig dag i mitt liv är ett sådant stycke:

för några dagar sedan

berättade någon för mig i telefon om ett säkert recept för att bli lycklig.

det är nog gammalt, men ändå inte helt utan intresse

eftersom människorna lever en kort tid

och åtminstone vill vara lyckliga.

du lägger, sade han, en hand på bordet, tar en hammare och slår mot fingrarna:

varje gång du inte träffar blir du förfärligt lycklig.

men jag är ingen cyniker

och vill berätta något för er som nog skiljer sig lite från detta recept

nämligen om en lycklig dag i mitt liv.

Roligt. Resten av boken fortsätter i sann Cărtărescu-anda. Det förekommer insekter, en stark fascination för anatomi och miljöer i Bukarest. En rolig dikt handlar om hur en diskho blir förälskad i en stjärna som dock visar sig älska en soppsil. För det mesta är det dock mer allvarsamma dikter i samlingen. Enstaka grejer sa mig ingenting. Jag läste ut den här boken i Svedala.

Svedala: En lycklig dag i mitt liv [frågetecken]