W.G. Sebald – Campo Santo

Prosa- och essäsamlingen Campo Santo bjuder på en djupdykning i Sebalds smärtpunkter som i många fall handlar om Tyskland under efterkrigstiden. Det handlar om städer som förändrats i grunden av bombningarna men framförallt om tyskarnas oförmåga att tala om vad som skett, något som också gjorde att Sebald levde i självvald exil i England hela sitt vuxna liv. Mitten av boken tyngs enligt mig av lite väl akademiska texter för att det ska vara riktigt njutbart att läsa. Men runtomkring finns guldkorn som rör sig i Sebalds typiskt essäaktiga stil. Campo Santo är alltså inget för nybörjare; läs då hellre något ur Dikt, prosa, essä.

Alberto Manguel – Dagar med Borges

En blind man går in på en bar. ”Jag drömde om den här platsen”, säger han till bartendern, ”men i drömmen var det ett bibliotek med oändligt många hyllor där ni var bibliotekarie.” I den bortre änden av disken tittar chefen upp från bokföringen och söker sin kollegas blick för att däri se om situationen kräver ett ingripande från högre makter. Hon får en knappt tydbar huvudskakning till svar. ”I min dröm för vi detta samtal, du är berusad och jag har ännu inte vaknat”, svarar bibliotekarien.

Åkt in på en räkmatta

Malmö, 2020.

Arkadij och Boris Strugatskij – Svårt att vara gud

Jag har sett Stalker av Andrej Tarkovskij. Det var ett tag sen och jag var inte överväldigad.

Men jag är likväl svag för rysk litteratur och sci-fi, så när jag hittade Svårt att vara gud en dag då en mycket god vän och jag vittjade boklådor fick Strugatskij-brödernas bok hänga med hem. Att komma in i berättelsen var lite av en utmaning, dels var det karaktärernas ryska smeknamn som påtvingade ett par omläsningar, dels var det den sci-fi-betonade kulissen som behövde byggas upp för mitt inre. Historien i sig var egentligen inte så märkvärdig, den hade ett par fina passager och det var intressant att dra paralleller till det sovjetiska styret.

Med andra ord, helt ok läsning.

Rainer Maria Rilke – Brev till en ung poet

En mycket god vän tipsade mig om en liten brevsamling som hade påverkat honom i hur han såg på livet och skapandet. Den var stundtals intressant att läsa. Ett citat som jag kommer att bära med mig är:

[...] det existerar ingen fattigdom för den som skapar, ingen plats är otillräcklig eller likgiltig.

Rainer Maria Rilke, Brev till en ung poet, s. 11

Jag hade ingen aning, men Rilke var född i Prag. Min vän, från Brasilien, uttalade hans efternamn ”Hiłk”.