Karel Čapek – Ett år med min trädgård

I Ett år med min trädgård skriver Čapek om trädgårdsinnehavarens vedermödor. Han går igenom årets månader kapitelvis och levererar en hel del roliga betraktelser. Om februari skriver han bland annat ”Gud vet, varför skottåret skänker en dag just åt denna vankelmodiga, inflammerade, lömska stackare till månad. Under skottåret bordet det istället läggas en dag till den vackra månaden maj, så att den fick trettiotvå.” (s. 22) Sittandes på bussen i februari med det gråmulna slasket utanför kunde jag inte annat än hålla med.

Anne Carson – Autobiography of Red

Demeter (grekiska Δήμητρα) var

en fruktbarhets- och skördegudinna i grekisk mytologi. Hon var dotter

till Kronos och Rhea

samt mor till Persefone. Hon var också syster och

älskarinna till Zeus. Det senare var problematiskt då de checkade in på olika hotell

för sina flyktiga möten.

Etablissemang vid foten av Olympen med omnejd erbjöd rum för “vila och övernattning” och

ett höjt ögonbryn när de undertecknade liggaren; i detta sammanhanget,

ett ganska vämjeligt ord.

Ovanstående är en pastisch. Autobiography of Red är en märklig läsupplevelse. Och smått fantastisk.

Bernard-Marie Koltès – Flykten till häst - mycket långt in i staden

Flykten till häst är idel mardrömmar och ljusskygga figurer. Som om Den nakna lunchen skulle ha utspelats i Paris. Berättandet är okonventionellt, vilket oftast är intressant men det kan också koppla bort mig som läsare.

Roberto Bolaño – Telefonsamtal

Jag har tidigare (här och här) konstaterat att Roberto Bolaño och hans svenska översättare är en njutning att läsa; novellsamlingen Telefonsamtal är definitivt inget undantag. Här får en eloge gå även till formgivarna som gjort ett underbart arbete. Jag vågade knappt öppna boken och därigenom sätta min prägel på dess pärmar. Då den färdades med mig i mitt pendlade till jobbet förvarade jag den inuti en plastficka. Eftersom jag läste boken endast i skenet av bussens läslampa eller i sängens dito (alltmedan januarimörkret svepte in oss) blev ej heller sidorna solblekta. Jag skulle vilja hävda att boken är i tryggare förvar hos mig än ute i nätbokhandelns opersonliga lagerhyllor.

Umberto Eco – Begravningsplatsen i Prag

Jag började läsa på Begravningsplatsen i Prag lagom till att jag faktiskt själv skulle befinna mig i staden på semester. Jag tänkte att det kunde vara lite spännande att ströva runt på de vackra gatorna i gamla stan och samtidigt återkoppla till Umberto Ecos skildringar. Trots att jag besökt Prag många gånger dessförinnan och därtill bott där en längre period hade jag aldrig besökt den gamla judiska kyrkogården i stadsdelen Josefov. Rabbi Loew, som enligt berättelsen skapade Golem, ligger begraven där. Dessvärre var kön till kyrkogården för lång även denna gång. Och [SPOILER] Begravningsplatsen i Prag utspelar sig inte alls i Prag, utan i Paris.