Jag har tidigare (här och här) konstaterat att Roberto Bolaño och hans svenska översättare är en njutning att läsa; novellsamlingen Telefonsamtal är definitivt inget undantag. Här får en eloge gå även till formgivarna som gjort ett underbart arbete. Jag vågade knappt öppna boken och därigenom sätta min prägel på dess pärmar. Då den färdades med mig i mitt pendlade till jobbet förvarade jag den inuti en plastficka. Eftersom jag läste boken endast i skenet av bussens läslampa eller i sängens dito (alltmedan januarimörkret svepte in oss) blev ej heller sidorna solblekta. Jag skulle vilja hävda att boken är i tryggare förvar hos mig än ute i nätbokhandelns opersonliga lagerhyllor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar