Jag vinnlade mig om att läsa en belgisk författare innan jag skulle besöka Bryssel för första gången. Ost handlar om en arbetslojal kontorist som sjukskriver sig för att istället testa lyckan som entreprenör, den bjöd på en del roliga och småcyniska passager. I efterhand läste jag att författaren var pseudonym för Alfons-Jozef De Ridder som egentligen drev en reklambyrå och att det dröjt till dess att hans dotter börjat gymnasiet innan hon insåg att det var hennes far som skrev böckerna.
13 juni 2017
31 maj 2017
Italo Calvino – Sex punkter inför nästa årtusende
Sex punkter inför nästa årtusende är en samling föreläsningar, som skulle ha hållits i Harvard men som istället blev utgivna postumt, där Calvino lägger ut sina funderingar om skrivandet och skönlitteraturen. Intressant om man är lagd åt det hållet.
I ett resonemang om att hålla sina texter kärnfulla nämner han Augusto Monterrosos kortprosa som exempel. Följande andrahandscitat är alltså en hel historia: ”När han vaknade, var dinosaurien fortfarande där.” (s. 68).
24 maj 2017
Muammar Gadaffi – Escape to Hell and Other Stories
DN:s bibliotekarie Jenny Lindh svarade på en läsarfråga om huruvida det fanns några böcker skrivna av diktatorer. Bland annat nämnde hon en novell med titeln "Suicide of The Astronaut", vilket föranledde att jag googlade fram Gaddafis skönlitterära samling. Titelnovellen handlar om hur han själv flyr till helvetets hjärta för att där undkomma folkets ständiga krav och en få stunds själsro. Det är precis så sjukt som det låter men det är faktiskt inte dåligt skrivet (rent litterärt är det stundtals djärvt och roligt) och texterna ger en viss inblick i Gaddafis syn på omvärlden och världspolitiken.
Jean Anthelme Brillat-Savarin – Smakens fysiologi
Brillat-Savarin var inte bara en finsmakare, han var även beläst och berest. Att läsa hans tankar om gastronomin var en mer fröjdsam upplevelse än jag först föreställde mig. I Smakens fysiologi vecklar han ut sina ”meditationer” om hur länge en fasan ska hänga innan den tillagas, om huruvida man kan äta för mycket tryffel eller om det rentav är nyttigt, om korpulens samt hur man känner igen en gourmandis. Det hela är varvat med anekdoter och för den tiden vetenskaplig precision. Boken kom ut 1826. En klar nackdel med att läsa den här lilla essayen var att jag ofta blev hungrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



