Gustav Meyrink – Golem

På tal om bokomslag. Hur mycket jag än gillade Gustav Meyrinks Golem kan jag i detta liv inte se mig ha pärmarna av denna utgåva liggandes hemma. Vad gäller själva berättelsen blev jag först överraskad eftersom jag dels hade andra föreställningar om vad boken skulle handla om, dels blev tagen av den surrealistiska, mardrömslika stämningen som vilar över hela historien. Liknelserna som förekom i Golem var märkvärdiga och även språket krävde att jag läste saker en och två gånger. Jag stötte bland annat på orden hostiabagare och korybantisk. Historien framkallade en del rysningar och suggestiva bilder, den bjöd på en fin läsupplevelse. Översättarna verkar ha gjort ett bra jobb också, men formgivarna får jag uppmana att gå tillbaka till ”the drawing table” – det är engelska och betyder att det inne i ens huvud finns liksom ett litet bord som målar nya idéer.

Javier Marías – Alla själar

Alla själar var på rea och jag gillar Lotta Kühlhorns formgivning av Panache-serien. I övrigt var boken en chansning. Javier Marías skriver om universitetslivet i Oxford; om intrigerna, de besynnerliga ritualerna och människorna inom och utanför akademin. Om otrohet. Det är den typen av berättande där huvudpersonen gör något alldagligt, kommer att tänka på något och utvecklar sina associationsbanor. Det är vanligtvis något jag gillar, så även här. Jag tipsade min vän om boken, han hade emellertid redan läst den. Den dagen pallade vi päron och av en olyckshändelse lossnade ett päron, föll tre meter och träffade honom i skulten.

Alejandro Jodorowsky & Juan Giménez – Metabaronerna #1-8

Jag blev sugen på lite serier och tänkte att jag skulle testa Jodorowsky, vars filmer jag sett en del av. Valet föll på släktkrönikan i science fiction-format Metabaronerna. Ganska häftiga idéer, en del riktigt vackra bilder men tyvärr även stundtals schablonartad dialog och tunna kvinnoporträtt. Underhållningsmässigt fungerade det dock alldeles utmärkt att ersätta kvällarnas (ofta rätt meningslösa) skärmtid med serier.

Nikolaj Gogol – Petersburgnoveller

Liksom Morgondagens värld plockade jag upp Petersburgsnoveller på semestern. Jag mindes att jag läst Kappan och Näsan på gymnasiet och tänkte att jag kunde bredda mig lite. Inledningsvis blev jag lite besviken när jag insåg att boken bestod av tre noveller, varav två var de tidigare nämnda. Jag betraktar inte mig som en omläsare. Men jag kanske får revidera detta med åldern. Att läsa novellerna igen drygt två decennier senare var inte så dumt. Jag mindes berättelserna på det stora hela, men de vackra formuleringarna och den lekfulla berättarstilen var möjligtvis något som gick mig förbi i min ungdom. Novellerna visade sig hålla för en andra läsning.

Jared Diamond – Guns, Germs and Steel

Jag minns att min pappa gav mig en artikel att läsa någon gång kring millennieskiftet. Den sökte ge en förklaring till varför civilisationer utvecklats annorlunda och hur det kom sig att Europa och Asien koloniserat delar av de andra kontinenterna istället för vice versa. Istället för att hänge sig åt den rasistiska förklaringen att aboriginerna, indianerna och afrikanerna var obildade vildar lutade artikeln sig mot intressanta fakta. Jag minns att hästar spelade en roll i förklaringsmodellen. Artikeln blev en bok som fick Pulitzerpriset. Även om Guns, Germs and Steel därefter fått kritik för att dess förklaringar förlitar sig för mycket på geografiska förklaringar är den ett ambitiöst och intressant projekt. Min svägerska gav den till mig i julklapp och den fick följa med mig hela sommaren. Tidskrävande men läsvärt.

Valeria Luiselli – De tyngdlösa

För att undvika spoilers läste jag endast brottstycken ur recensionen av De tyngdlösa när boken kom. Fråga mig inte hur jag lyckas utröna om böcker är läsvärda på det sättet, jag vet inte. Oavsett plockade jag åt mig boken från snabblånshyllan på biblioteket. Den var inte tjock så två veckors lånetid borde jag klara av, tänkte jag. Jag gillade sättet Luiselli skrev på. Språket och de fina liknelserna. De sammanflätade historierna. Det hela föll mig i smaken och boken lästes ut på fem dagar. Fem arbetsdagar, med fulltidsjobb och småbarn hemma nota bene.