Augusto Monterroso – Samlade verk och andra historier

Jag blev uppmärksammad på Monterroso när jag läste Italo Calvinos föreläsning som handlade om att uttrycka sig kärnfullt. Detta tilldrog sig i en stuga med utsikt över en liten havsvik. Lyckligt ovetandes om att de befann sig i mitt panorama spenderade en vän och hans familj sitt veckoslut på stranden tvärsöver vattnet. Givetvis kunde jag inte se dem. Jag är ingen hök.

Nåväl. Samlade verk och andra historier är vad det låter som; korta historier med något skevt och humoristiskt över dem. Ett tröttsamt, inte särskilt roligt format egentligen. Inte om man sträckläser i alla fall. Flera passager fick mig att skratta högt eller åtminstone skrocka lite dovt för mig själv. Monterroso varvar högt och lågt, ibland med goda resultat och ibland med sämre. Boken i fråga kom att läsas medan jag flackade runt mellan olika städer i jobbet. Jag skulle vilja göra en sinnrik liknelse mellan dessa omständigheter och bokens innehåll, men det finns inte så jag låter bli.

Willem Elsschot – Ost

Jag vinnlade mig om att läsa en belgisk författare innan jag skulle besöka Bryssel för första gången. Ost handlar om en arbetslojal kontorist som sjukskriver sig för att istället testa lyckan som entreprenör, den bjöd på en del roliga och småcyniska passager. I efterhand läste jag att författaren var pseudonym för Alfons-Jozef De Ridder som egentligen drev en reklambyrå och att det dröjt till dess att hans dotter börjat gymnasiet innan hon insåg att det var hennes far som skrev böckerna.

Italo Calvino – Sex punkter inför nästa årtusende

Sex punkter inför nästa årtusende är en samling föreläsningar, som skulle ha hållits i Harvard men som istället blev utgivna postumt, där Calvino lägger ut sina funderingar om skrivandet och skönlitteraturen. Intressant om man är lagd åt det hållet.

I ett resonemang om att hålla sina texter kärnfulla nämner han Augusto Monterrosos kortprosa som exempel. Följande andrahandscitat är alltså en hel historia: ”När han vaknade, var dinosaurien fortfarande där.” (s. 68).

Muammar Gadaffi – Escape to Hell and Other Stories

DN:s bibliotekarie Jenny Lindh svarade på en läsarfråga om huruvida det fanns några böcker skrivna av diktatorer. Bland annat nämnde hon en novell med titeln "Suicide of The Astronaut", vilket föranledde att jag googlade fram Gaddafis skönlitterära samling. Titelnovellen handlar om hur han själv flyr till helvetets hjärta för att där undkomma folkets ständiga krav och en få stunds själsro. Det är precis så sjukt som det låter men det är faktiskt inte dåligt skrivet (rent litterärt är det stundtals djärvt och roligt) och texterna ger en viss inblick i Gaddafis syn på omvärlden och världspolitiken.