Som en del av kulturrevolutionen i Kina skickades stadsungdomar ut på landsbygden. Huvudpersonen är en av dessa stadsbarn som skriver en slags krönika över den avlägsna byn Maqiao i Kina. Boken är utformad som ett uppslagsverk där varje artikel är en slags mindre berättelse. Samtidigt som det är ett intressant sätt att föra en historia framåt är det även ett smidigt sätt att som västerlänning ta till sig kulturspecifika företeelser. Passande nog blev detta också min första bok av en kinesisk författare. Fullkomligt ovidkommande är att jag läste ut den när jag var i Polen.
13 juli 2015
9 juni 2015
24 april 2015
Varujan Vosganian – Viskningarnas bok
Idag är det hundra år sedan folkmordet på armenier inleddes i dåvarande Konstantinopel. Med anledning av detta ville jag tipsa om en roman jag läst i ämnet: Viskningarnas bok.
Det jag kommer minnas mest är dels alla plågsamma morgnar då jag bara hann läsa några sidor åt gången på bussen och hur de, i vad som kändes som flera veckor, kom att redogöra för en del av grymheterna under folkmordet och förföljelserna. Dels hur jag plötsligt blev så sugen på halva att jag en helg gick till Möllan för att proviantera.
6 april 2015
Tatiana Tolstaja – Därv
När jag får nys om en bok som verkar intressant kan det ibland dröja väldigt länge innan jag faktiskt börjar läsa den. Jag läser långsamt och är oftast mitt i en annan bok när jag bestämmer mig för att sätta upp en titel på listan. Lång väntan kan ibland leda till stor förväntan. Det är sällan en bra förutsättning för att själva läsupplevelsen ska bli bra.
I lite mer än tio år har jag velat läsa Därv. Oavsett vad jag hade för förväntningar var den bra. Något i den bisarra, ryska boken fick mig att tänka på när Vladimir Putin skulle vägleda en flock tranor med hjälp av ett ultralätt flygplan.
8 februari 2015
Roberto Bolaño – Amulett
Jag köpte en bok för en billig peng på bokrean för några år sedan. Det visade sig vara bra busslektyr då den passade i rockfickan. Likväl blev jag klar med den, i ett annat sammanhang, på semestern. När jag fällde ihop bokens pärmar höll även solstolen på att fälla ihop mig. Folk satt några meter bakom och njöt av solnedgången. Stoiskt behöll jag hedern, likt en samuraj, när jag samlade ihop mina saker och gick därifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
