Jag frågade kollegor på jobbet vilken bok de skulle vilja ha på sig i den händelse att de gick bort. Fria män var en av dem. Jag hade inte läst något från Island förr så det var spännande men jag blev dessvärre inte helt såld på den långa, deprimerande berättelsen. Mest var det kallt, påvert och fyllt av får i drygt 500 sidor. Tydligen sade den något om den isländska folksjälen och människornas strävan efter självständighet. Så jag fick ändå ut något av den.