Jag spenderade midsommar i skärgården och vittjade boden med öbornas avlagda böcker när jag hittade Morgondagens värld. Vad som såg ut som kiosklitteratur ur sci-fi-träsket, med felstavad framsidestext och kitschigt omslag, visade sig vara precis vad det utgav sig för. Uselt skriven, taffligt berättande, löjeväckande idéer. Huvudkaraktärerna hette Gorvax och Kanaline. Jag fick sedermera reda på att Karl Zeigfreid var synonym som användes av flera ”författare” på förlaget. Morgondagens värld var egentligen skriven Lionel Fanthorpe och hans fru. Lionel är enligt Wikipedia präst och underhållare, men har även arbetat som tandtekniker, journalist, lärare, TV-presentatör, författare och föreläsare. Detta i sig var intressantare än själva boken. Likväl fick jag under läsningen erfara hur det känns att på semestern glida ner i en dum bok. Den intellektuella utmaningen låg på ett minimum, vilket var en udda och ganska bekväm upplevelse. Jag läser annars bara smarta böcker.
