Jag blev uppmärksammad på Monterroso när jag läste Italo Calvinos föreläsning som handlade om att uttrycka sig kärnfullt. Detta tilldrog sig i en stuga med utsikt över en liten havsvik. Lyckligt ovetandes om att de befann sig i mitt panorama spenderade en vän och hans familj sitt veckoslut på stranden tvärsöver vattnet. Givetvis kunde jag inte se dem. Jag är ingen hök.
Nåväl. Samlade verk och andra historier är vad det låter som; korta historier med något skevt och humoristiskt över dem. Ett tröttsamt, inte särskilt roligt format egentligen. Inte om man sträckläser i alla fall. Flera passager fick mig att skratta högt eller åtminstone skrocka lite dovt för mig själv. Monterroso varvar högt och lågt, ibland med goda resultat och ibland med sämre. Boken i fråga kom att läsas medan jag flackade runt mellan olika städer i jobbet. Jag skulle vilja göra en sinnrik liknelse mellan dessa omständigheter och bokens innehåll, men det finns inte så jag låter bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar