New Forest

New Forest, 2013.

Thomas Bernhard – Skogshuggning

Min litteraturdoktorerande vän tyckte att jag borde läsa Bernhard. Han borde väl ha koll kan man tycka? Jag hade inte heller läst någon österrikare tidigare så jag var idel öra. Några sidor in i boken jag fått låna upptäckte jag att det helt saknades både kapitel- och styckeindelningar. Det var även väldigt långt mellan punkterna. Jag blev utmattad och somnade varje gång jag plockade upp boken. Oavsett om jag var trött på förhand eller ej. Utan hållpunkter i texten där jag kunde vila hjärnan och smälta intrycken svarade mitt medvetande med att helt sonika stänga av sig. Det var länge sedan jag kände mig så MTV-skadad. Då förstod jag vad min vän menade med att jag borde lägga all annan läsning åt sidan innan jag tog mig an Skogshuggning. Han menade att man läser Bernhard på Bernhards villkor. Han tyckte att man skulle öppna boken och sen stänga den först när man var klar med den. Lätt för honom att säga, hans jobb är ju att läsa böcker. Hursomhelst. Jag vande mig efter ett tag och lyckades hålla mig vaken i längre perioder åt gången. Till slut kom en sida som inte var fullkomligt fylld av bokstäver, där tog boken slut. Själv berättelsen var det inget fel på.