Georges Perec – Livet en bruksanvisning

Jag tycker om att läsa. De senaste sex åren har jag skrivit upp vilka böcker jag läst och vad jag tyckt om dem. Det började mest som ett experiment för att se hur många verk jag hann med på ett år men har sedan dess blivit både en värdefull liten samling minnesnoteringar och tyvärr lite av en tävling med mig själv. Jag hade redan svårt för tjocka böcker, oftast hinner jag tröttna på innehållet, men när jag dessutom ska hinna med så många titlar som möjligt så blir det desto värre. Missförstå mig inte, det ska fortfarande vara böcker och inga små shillingtryck på listan. Nåväl. Det kan bero på att jag de senaste månaderna har varit sysselsatt med att flytta utomlands och etablera mig, det kan bero på att den här boken är en tegelsten – men den har dessvärre tagit mig nästan ett halvår att läsa. Och därmed är årets boklista kortare än någonsin.

Livet en bruksanvisning tog Georges Perec nio år att skriva. Den innefattar allt tänkbart men kretsar samtidigt kring ett enda hus i Paris och dess invånare. Jag skulle inte säga att det är en bruksanvisning, det är nog mest en ironisk titel – som samtidigt fick mig tillräckligt intresserad att plocka upp boken från första början. Nåväl, på ett minst sagt sinnrikt sätt lyckas Perec med konststycket att berätta om åtskilliga karaktärer och deras familjeöden utan att för den delen förvirra mig som läsare. I den aspekten påminner boken om en mildare form av både Bröderna Karamazovs enorma persongalleri och Hundra år av ensamhets sekellånga krönika. Det är med andra ord lite folk att hålla reda på, men bokens verkliga vidd ligger i alla efterforskningar bakom de fantastiska historierna och det utförliga språket. För förutom levnadsödena hos huvudpersonerna i boken så dyker Perec ner i en otrolig mängd små utvikningar där han kan berätta om alltifrån grunddragen ur en bok som ligger på ett nattygsbord, till de tryckta motiven på ovansidan av några kakburkar i källaren. Det är på gränsen till vansinne; allt blir beskrivet i sådan detalj att man blir helt vimmelkantig. Vad sedan gäller språket är jag nästan beredd att påstå att den här boken innehåller fler ord än någon annan bok jag läst, alltså vad avser variation inte mängd. Ordrikedomen är otrolig, visst kan det ibland kännas som en uppvisning i ett intellekt, men det är samtidigt så fulländat så det finns ingen anledning att klaga. Perec besitter ett massivt ordförråd och han har ett extremt öga för detaljer, men han är dessutom rolig och rik på fantasi. Det tog mig några månader att läsa, men det var givande månader.

TILLÄGG: Min fru läste den vid sidan om studierna, på 3 veckor.