Cormac McCarthy blev känd för mig och många andra i samband med att hans
No Country for Old Men filmatiserades. Jag tycker inte om att läsa boken efter att ha sett filmen så när jag såg att
The Road skulle vara bra och samtidigt höll på att bli film blev jag sugen på läsa den snabbt. Det är en postapokalyptisk liten historia om en far och en son på väg genom det ogästvänliga, grymma landet. Den är skriven i relativt korta stycken på ett både besynnerligt och vackert språk som resulterar i att man har svårt att lägga ner boken. Berättelsen är spännande och samtidigt ställer den existentiella frågor om hopp, liv och kärlek. En riktigt intressant bok som ger mig mersmak på McCarthys originella pennföring.
2 kommentarer:
Tips: Läs den inte ombord på båt som luktar mycket mycket fisk och som allt annat än stillsamt gungar utanför Svalbards kust.
Lite deppigt.
The Road är en förbannat bra bok, även om jag tycker att slutet kan diskuteras...Men jag tycker fortfarande att McCarthys bästa bok är Blood Meridian. Hans våldsfilosofi dras till sin spets utan en skymt av den försoning som ändå finns i The Road...språket är fullkomligt magiskt, och boken är på ett mer uppenbart sätt än The Road en stilistisk tour de force. tydligen ska även den (blood m) bli film, hur osannolikt och hemskt det än låter. (alltså: hemskt för att det skulle bli en otäck film, inte för att jag har något emot adaptationer).
Skicka en kommentar