26 april 2019

Halldór Laxness – Fria män

Jag frågade kollegor på jobbet vilken bok de skulle vilja ha på sig i den händelse att de gick bort. Fria män var en av dem. Jag hade inte läst något från Island förr så det var spännande men jag blev dessvärre inte helt såld på den långa, deprimerande berättelsen. Mest var det kallt, påvert och fyllt av får i drygt 500 sidor. Tydligen sade den något om den isländska folksjälen och människornas strävan efter självständighet. Så jag fick ändå ut något av den.

24 december 2018

Amalie Smith – Marble

Så kom det sig att jag fick ett lästips på Tinder.
Jag var precis färdig med min förra bok och lyckades få tag på den danska originalutgåvan av Marble på biblioteket. Ibland när jag läst barnens sagor brukar de vilja att jag ska läsa högt ur mina egna böcker. Jag alternerade mellan att läsa Marble med något slags danskt uttal och att direktöversätta. I den ganska poetiska boken talades det om hur vi ser på marmor och ytor i allmänhet. Den äldre barnet undrade vad ytor var. Jag försökte förklara att det var det första vi såg på ett föremål. Efter ett tag undrade han vad ögat har för typ av yta. Jag tyckte det var en underbar fråga.
😲

Ett nytt liv förutsätter döden av något annat

Förfallets triptyk

Livet måste ha mening är dels en autobiografisk skildring, dels en kortfattad beskrivning av logoterapin. Syftet med logoterapi är att hjälpa människor som lider av meningslöshetsupplevelse och existentiell ångest att ge sitt liv en mening. Viktor Frankl överlevde koncentrationslägren. Han utarbetade sedermera en fåra inom psykoterapin som riktar in sig på de existentiella frågorna.

Jag blev inte helt såld på hans idéer, men jag tar med mig en metafor som jag gillade: En schackmästare fick en gång frågan ”Säg mig mästare, vilket är det bästa draget i världen?” På samma sätt är det missvisande att fråga vad meningen med livet är då denna mening skiljer sig från person till person och varierar med tiden. Ingen kan tala om för dig vad meningen med livet är, men du behöver en mening annars går du under.

25 september 2018

Gustav Meyrink – Golem

På tal om bokomslag. Hur mycket jag än gillade Gustav Meyrinks Golem kan jag i detta liv inte se mig ha pärmarna av denna utgåva liggandes hemma. Vad gäller själva berättelsen blev jag först överraskad eftersom jag dels hade andra föreställningar om vad boken skulle handla om, dels blev tagen av den surrealistiska, mardrömslika stämningen som vilar över hela historien. Liknelserna som förekom i Golem var märkvärdiga och även språket krävde att jag läste saker en och två gånger. Jag stötte bland annat på orden hostiabagare och korybantisk. Historien framkallade en del rysningar och suggestiva bilder, den bjöd på en fin läsupplevelse. Översättarna verkar ha gjort ett bra jobb också, men formgivarna får jag uppmana att gå tillbaka till ”the drawing table” – det är engelska och betyder att det inne i ens huvud finns liksom ett litet bord som målar nya idéer.

20 september 2018

Javier Marías – Alla själar

Alla själar var på rea och jag gillar Lotta Kühlhorns formgivning av Panache-serien. I övrigt var boken en chansning. Javier Marías skriver om universitetslivet i Oxford; om intrigerna, de besynnerliga ritualerna och människorna inom och utanför akademin. Om otrohet. Det är den typen av berättande där huvudpersonen gör något alldagligt, kommer att tänka på något och utvecklar sina associationsbanor. Det är vanligtvis något jag gillar, så även här. Jag tipsade min vän om boken, han hade emellertid redan läst den. Den dagen pallade vi päron och av en olyckshändelse lossnade ett päron, föll tre meter och träffade honom i skulten.